Idag har det snart gått ett halvår sedan jag åt godis eller bakelser.
Det gör att jag har mer energi, njuter mer av det jag äter och har mycket jämnare blodsockernivå och humör.
Det är inte första gången i mitt liv jag håller upp med godis, men detta är längsta tiden hittills. Det är en annorlunda känsla denna gång dessutom beslutet mer är på livsstilsnivå.
Vill du veta hur jag har gjort?
Jag började med att boosta min motivation kring varför jag skulle sluta med godis. Jag ställde frågan varför flera gånger tills det laddade motivation och energi i mig. Dessutom föreställde jag mig konsekvenserna av att fortsätta äta godis över lång tid, vilket gav mig motivation av att undvika de negativa konsekvenserna. Utifrån det fattade jag beslutet.
Sedan klargjorde jag exakt vad det innebär för mig. Jag klargjorde att socker ska bort. Det socker som är okej är fruktsocker och det socker som redan finns i viss mat.
Så det innefattar att jag inte äter godis, choklad, bakelser, tårtor, bullar mm. Läsk, oavsett om det är med eller utan socker, plockade jag också bort (drack sällan läsk innan heller).
Sedan behövde jag skifta en övertygelse. Hela livet har jag hört att jag är en ”gottegris” eftersom jag varit väldigt förtjust i godis och bakelser. Den övertygelsen hade jag anammat. Jag skiftade den övertygelsen och klargjorde att jag har varit en gottegris men inte längre. Numera är jag en sån där person som inte äter sötsaker.
Därefter tog jag tag i vad som tidigare har hindrat mig när jag slutat. Första perioden är ofta väldigt enkel att gå igenom trots det fysiska behovet av socker. Jag har dock märkt att efter 2–3 månader så är det som att min vilja sviktar och tas över av övertygande inre självprat om att det ändå finns fog för att äta lite godis. Bara denna gången.
Sedan går tankarna på hur gott det skulle vara med en Marabou choklad eller liknande. De tankarna ger mig en sådan existentiell saknad så att det känns som att livet endast kan ha mening om jag äter sötsaker. Den här gången var jag dock förberedd på när detta kommer.
Dels klargjorde jag att ersätta sötsaker med frukt. Det tar udden av sötsuget som kommer av tankarna eftersom kroppen ändå får i sig socker av frukten, fast bättre socker.
Jag gjorde en klassisk NLP-process på det inre självpratet. Jag gjorde om den inre rösten så att den låter som en korkad man med basröst. Den får mig att skratta istället för att dras till sötsaker. Så de gånger den har dykt upp har jag gjort så med rösten och ätit en frukt istället.
Numera när det suget dyker upp vill jag spontant äta frukt, vilket är tecken på att hjärnan lärt sig den nya vanan. Dessutom kommer sötsuget mer och mer sällan.
Ett annat skifte jag har gjort är att klargöra att när jag blir sugen på godis, är det inte samma sak som att jag vill ha det. Ibland säger jag för mig själv: ”Jag är sugen på choklad, men jag vill inte ha det.” Det gör att jag separerar vad jag för stunden är sugen på med vad jag långsiktigt vill uppnå.
Dessutom har jag tillåtit mig att ha tålamod med detta. Socker-beroende är ingen enkel match att bli av med, så jag dömer inte mig själv om jag kommer på mig att vara sötsugen eller ens om jag skulle svikta och äta godis någon gång.
Jag märker att det kommer triggers vartefter som triggar gamla känslor om sötsaker. Exempelvis nu under Halloween, och det kommer säkerligen komma runt min födelsedag om några veckor och kring jul. Men jag är förberedd på det och har strategierna att hantera det.
Mestadels i vardagen tänker jag inte ens på det längre. När jag ser andra äta sötsaker blir jag inte ens suktad och det känns som att det hamnar i bakgrunden. Det är ytterst sällan jag behöver hantera något sötsug nuförtiden. Det gör att jag känner mig friare och friare ju längre tiden går.
Jag vet inte om jag aldrig någonsin kommer äta någon sötsak igen. Jag vet däremot att min livsstil är att jag inte äter sådant, utan jag äter nyttig kost som ger näring och bränsle till min kropp och hjärna.
Hoppas detta gav dig inspiration till att ta tag i en förändring du vill göra.