Citatet ovan kommer från författaren Haruki Murakami. Ursprungligen är det en buddhistisk princip.

Vi kommer oundvikligen uppleva smärta i vårt liv. Fysisk smärta såväl som mental/känslomässig smärta.  Och det är precis som det ska vara.

Det som vi kan bestämma över är vår respons gentemot smärtan.

Jag kan välja att tänka och känna OM min smärta på ett sätt att jag upplever den värre än vad den är, vilket leder till lidande. Om jag t.ex. blir rädd för smärtan och försöker undvika att känna den, då känns det, paradoxalt nog, bara värre.

Många är exemplelvis rädda för att känna sig besviken, som är som en känslomässig smärta. Det gör att de inte vågar fullt ut, vilket leder till att de också blir besvikna.

Om jag istället har inställningen att smärtan gör mig starkare, eller annan stärkande tanke, då minskar eller upphör lidandet.

Vad är din relation till smärta?