En väldigt fascinerande sak är att varje människa är unik. Och bland det bästa jag vet är att förstå någon på djupet och hur han eller hon fungerar.

Något som är lika fascinerande sak är att vi samtidigt är väldigt lika. Vi kan ha olika bakgrund, kultur, uppväxt, genetik, kön, personlighet o.s.v. OCH samtidigt är vi likadana.

Vi har samma typer av behov och likadana funktioner i kropp och sinne. Känslor, längtan och smärta. Vi vill ha en meningsfull vardag, nära och kära omkring oss, tillräckligt trygg och stabil grund och behöver få känna oss sedda och uppskattade.

Ju mer jag inser våra likheter och unikhet, desto mer uppskattar jag människor.

Det finns en tröst i att vi egentligen är lika varandra. Bara att vi kan råka glömma bort det ibland.