Jag har gjort något stort.

Tisdagen 15 mars lade jag upp ett inlägg på min privata Facebook där jag berättade att jag bland annat är uppväxt med en ”bonusmamma” med grovt narcissistiska drag.

”Bonusmamman” som jag nämner dog för flera år sedan så hon kan inte säga något. Däremot blev min egen pappa och hennes dotter extremt upprörda.

Hennes dotter skrev en uppsats till mig där vartannat ord bestod av svordomar och förolämpningar. Sedan blockerade hon mig.

Min far började skriva upprörda passivt aggressiva sms om att han vill ha tillbaka extranycklarna jag har hem till honom.

Jag bjöd in båda att berätta vad jag menar, om de vill höra. Hittills har inte den inbjudan välkomnats.

Jag har sympati för att de blir upprörda på mig. Jag hade känt samma sak om jag vore dem.

Och med det sagt vägrar jag att hålla tyst!

Det min ”bonusmamma” gjorde mot mig och min bror är inte okej. Jag har bearbetat det för länge sen så jag är klar med det. Just därför väljer jag att dela det.

Jag har även delat det i min bok ”Lär Dig Leva Passionerat” mer ingående.

Att inte dela sin sanning för att andra kan bli emotionellt berörda, är att vara osann gentemot mig själv. Jag hedrar deras rätt att tänka och känna precis vad de vill om det. Och jag hedrar min rätt att säga min sanning till vem jag vill, för det har egentligen ingenting med dem att göra.

Och det bästa är att jag inte har tagit åt mig personligt alls av deras uttryckta upprördhet. För det handlar inte om mig.

Jag har ett högre syfte med det jag gör och det är just det som är knepet för att bry sig mindre om vad andra tycker när man går sin egen väg.

Har du ett högre syfte med det du gör?